Jag dog för en stund
Yes, nu har jag gjort det.. Första träningspasset på 1,5 månad.. Jag har tappat allt! Känns det som.. Jag dog en stund på cykeln..
Cykeln ja, vi ska ju visst bli bästa vänner.. Känner redan hur jag inte gillar den.. Usch.. Men idag har jag iaf tagit första steget.. Nu sitter jag här med darriga ben och hoppas jag kan stretcha ut senor och muskler ordentligt så jag får ordning på mitt knä och kan börja springa.. Satt och drömde om löpning..
9,4 km cykling, 25 min senare hoppade jag av med darriga ben och illamåendet var som en klump i halsen.. Att sedan ta sig ner de 16 trappstegen var en stor utmaning.. Hej stelbenheten!
Jag vill springa i ösregn, jag vill kämpa upp för backar, jag vill springa i fina Axamoskogen och Hallbyleden, jag vill svettas och tycka att det aldrig kommer framsteg.. Jag vill SPRINGA! Inte cykla!
Det där Göteborgsvarvet känns otroligt avlägset.. Det suger att jag inte ens kan springa en km.. Väntar nog till januari månad och börja springa lite smått.. Försöka träna upp konditionen lite först..
Hur lång tid tar det att komma ifatt liiite när man haft en såhär pass långt uppehåll? Någon som vet?
Hej vännen!
Nu har du tagit det jobbiga steget:-) När du väl kommit i gång med löpningen så tror jag inte att det dröjer så länge innan du kan springa längre sträckor. Men ta det väldigt lugnt o försiktigt i början o stressa inte fram. Det misstaget gjorde jag när jag skadade knät o kunde då inte ta ett löpsteg på 2 månader. Lycka till, du e snart i gång med löpningen igen.
Kram
